DC-8
|
| -- SAS första DC-8 var
DC-8-32 OY-KTA "Dan Viking", som levererades den 31 mars 1960.
Tillverkningsnummer 45384, DC-8-skrov nummer 50. Samma år konverterades KTA till
-33-version med större bränsletankar. Debuten skedde 1 maj 1960 på linjen CPH-NYC
(Idlewild, senare JFK). Efter periodvis leasing till Scanair, som bildades 1961, såldes
OY-KTA till International Airlease i september 1971 för vidare leasing till Thai Airways
International som HS-TGT med namnet "Sudawadi". 1978 lämnade hon Thailand och
påbörjade en ny karriär som fraktare i USA, bl a för Airlift International och
Michigan Peninsula Airways med registrering N718UA. 1988 såldes flygplanet till Peru där
APISA Air Cargo flög henne som OB-T1316. I augusti 1989 skadades "Jesus el
Señor", som flygplanets namn var då, vid en landning i Iquitos, Peru. 1991
övervägde man att reparera flygplanet, men idén övergavs och 1996 avregistrerades
OB-T1316 då flygbolaget APISA lades ner. En bild från 1998 visar att flygplanet då
fortfarande stod avställt i Iquitos, nästan helt intakt på utsidan. Den 1 januari 1996
hade f d OY-KTA sammanlagt tillryggalagt 59 979 flygtimmar. -- SAS beställde sina första DC-8 den 20 december 1955, samma dag som DC-7C flög för första gången. Versionen DC-8-32 var Douglas' första långdistansversion och hade plats för 135 passagerare i SAS variant, som hade max 142 900 kg startvikt. Motorerna var fyra st Pratt & Whitney JT4A-9. Samtliga DC-8-32 byggdes om till -33-utförande under 1960 och 1961 och förblev i SAS tjänst fram till 1970-1971 då de såldes av och hamnade hos THAI. Under 60-talet hade de dessutom flugit charter för nystartade Scanair. 1998 fanns bara en av SAS sju DC-8-33 kvar, f d OY-KTA som står övergiven i Peru. Övriga skrotades av sina dåvarande ägare under 1980-talet. -- Eftersom DC-8-33 var en mycket bränsletörstig maskin beställde SAS senare tre DC-8-55 med Pratt & Whitney JT3D-3B turbofan-motorer. De levererades under 1965. Dessa flygplan var dock bara en tillfällig lösning, då SAS redan 1964 beställt nya DC-8 Super 62. DC-8-62 kom till efter SAS önskan om ett flygplan som kunde flyga CPH-LAX nonstop i båda riktningarna utan hänsyn till aktuella vindar. DC-8-55 flög för SAS fram till 1970-71, då två av dem överfördes till Scanair och en såldes till KLM. Scanair genomförde sista flygningen med DC-8-55 1980. Idag flyger de som fraktare i USA och Afrika. -- SAS första DC-8-62, SE-DBE "Anund Viking", levererades 3 maj 1967. Den följdes av ytterligare nio -62-flygplan, varav en var i fraktutförande -62AF och två var i kombiversion -62CF. 4 november 1967 genomförde OY-KTD "Knud Viking" SAS första flygning på Trans-Asian Express-linjen mellan Köpenhamn och Bangkok via Tasjkent. 1987 tog SAS DC-8-62 ur trafik. -62:an flög mestadels på linjerna till Afrika och Mellanöstern under 80-talet, då DC-10 tagit över de flesta långdistanslinjerna. I början av 80-talet hyrdes flera av flygplanen ut till Scanair och Thai. När SAS sista Afrikalinje till Johannesburg lades ner 1985 överfördes de sista flygplanen till linjerna till Saudiarabien och Israel. SAS ersatte DC-8-62 med två MD-83, som har en extra bränsletank och specialbeställdes för dessa linjer. De aktuella MD-83:orna finns fortfarande kvar i SAS flotta och flyger fortfarande CPH-TLV samt linjerna till Keflavik/Söndre Strömfjord. DC-8-62 tog i SAS utförande 12 F-pax och 144 Y-pax. Motorerna var Pratt & Whitney JT3D-7. -- Eftersom linjerna till USA och Canada krävde större flygplan beställde SAS 1965 DC-8 Super 63. DC-8-63 var, enkelt uttryckt, en kombination av DC-8-61 och DC-8-62. -61:an var en DC-8-55 som förlängts med 11 meter för den amerikanska inrikesmarknaden, medan -62:an var en utpräglad långdistansversion och hade nya vingar och motorer. DC-8-63 fick -61:ans kropp med -62:ans vinge och motorer och bar stolt epitetet "världens största passagerarflygplan" ända fram till 1969, då Boeing 747 tog över titeln. -- SAS fick sin första DC-8-63 "Maxijet" (som den kallades i SAS reklam) den 16 augusti 1968. Flygplanet var LN-MOU "Leif Viking". -63:an sattes in på linjerna till New York, Montreal, Chicago, Seattle och Los Angeles. SAS DC-8-63 var först i världen med att erbjuda filmvisning ombord och var flaggskeppet i flottan fram till den 15 februari 1971, då SAS första Boeing 747 levererades. 1974 levererades SAS första DC-10. Därefter överfördes -63:an till tunnare långdistanslinjer. Flera flygplan såldes till Thai Airways International eller överfördes till Scanair. På 80-talet flög DC-8-63 på SAS linjer till Grönland, Mellanöstern och storstäderna i Europa (jfr dagens 767-linjer till LHR, BRU, CDG etc). -- Den 22 januari 1988 genomförde DC-8-63PF OY-KTG "Torodd Viking" den sista kommersiella flygningen med DC-8 i SAS. Som SK292 flög OY-KTG från Söndre Strömfjord till CPH. Därmed var epoken DC-8 i SAS slut efter 28 år. Typen förblev dock kvar i koncernen, då de sista flygplanen överfördes till Scanair där de flög i ytterligare ett år. Därefter såldes de till USA och konverterades till fraktare. Av SAS åtta DC-8-63 finns sju fortfarande i trafik, de flesta för Airborne Express. -63:an tog 12 F-pax och 178 Y-pax i SAS version, och hela 254 Y-pax i Scanairs version. Lite kuriosa är att den sista tillverkade DC-8:an, skrovnummer 556, levererades till SAS den 12 maj 1972 som SE-DBL "Tord Viking". -- Totalt flög SAS och Scanair 32 st DC-8 under åren 1960-1989. 28 egna, fyra inhyrda. Under 1989 ryckte Scanair in för både SAS och Linjeflyg på inrikeslinjerna i Sverige. Rekordet torde vara OY-SBL "Svea Viking" som genomförde den allra sista DC-8-flygningen i konsortiet den 29 april 1989. Denna dag flög hon som LF1814 Visby-Arlanda, ett skutt på 25 minuter för ett flygplan som är byggt för niotimmarsflygningar är inte nåt som sker varje dag... Hans Jakobsson |
latest update: June 14, 2001 13:40
Copyright© Scandinavian
Flight Operations, Stockholm, Sweden 2001